>När jag var tonåring, på 80-talet, var stickning väldigt stort. Läste man Vecko Revyn, så fanns där stick- och även sömnadsrepotage, som var flera sidor långa. Det var en fantastiskt tid och stickningen kändes väldigt trendig. Alla människor med lite självaktning provade på att sticka, skulle jag vilja påstå. På somrarna hade alltid jag och mamma ett varsitt stickprojekt, som vi skulle genomföra. Vi sparade beskrivningar från olika tidningar och så åkte vi till en garnbutik och köpte garn för att kunna göra koftan, tröjan eller vad det nu var som vi hittat mönster till. Det var fantastiskt roligt. Inte nog med att vi fick handarbeta, som vi ju båda tyckte väldigt mycket om, men dessutom kunde vi hjälpas åt och vi delade verkligen vår hobby. Som med alla andra barndomsminnen, så sken solen för det mesta. Jag ser framför mig hur vi, på kvällen när myggen kom fram och det blev lite svalare, gick vi in och satte oss i soffan och stickade och tittade på TV. Det var en härligt tid! Om ni undrar vart min syster Emilia tagit vägen i detta minne, så kan jag bara säga och ålderskillnaden oss emellan gör det mest troligt att hon låg och sov i vagnen eller satt och lekte med något på golvet.