Jag är lite orolig att tröjan jag stickar till sonen, ska bli för liten. Jag har mätt honom och plagget och det ska stämma, men jag tycker det ser litet ut. Jag föreslog att den yngste sonen skulle kunna ta över tröjan om det visade sig att den blev för liten. Då spände han ögonen i mig och sa: Mamma, du vet att jag inte gillar när det sticks!”. Visst vet jag det, men man kan ju alltid försöka.

Även om jag har hamnat i någon slags virkmani, så stickar jag lite på tröjan också och i tisdags påbörjade jag den första ärmen. Det går ganska snabbt, så jag hoppas bli klar med den idag. När sedan ärm nummer två är gjord, så stickas tröjan i ett stycke upp till halsen. Väldigt skönt med så lite montering tycker jag. Här får ni en bild på mina framsteg.

The work with my sons sweater continues. I am a bit worried that it will be too small, but I have measured him and the sweater more than once and it seems to be the right size – it just looks small.

Even though I have spent a lot of time crocheting lately, I still have time to knit a bit now and then, so the work continues.