Ibland så snubblar man på det där fina handarbetet, som någon gjort för många år sedan. Man tycker om det man ser, men inser samtidigt att det inte riktigt passar in där hemma. Så var det med ett par fantastiskt vackra grytlappar som min mans mormor hade gjort. De var blå och vita och virkade dubbla i mitten. Man vill ju inte gärna ha en grytlapp med hål, så baksidan som var heltäckande var ett måste. Jag tyckte om grytlapparna, men de var så otroligt små, säkert knappt ens 15 cm i diameter. Jag tycker om stora grytlappar.

Jag fotade originalet från både fram- och baksidan och försökte få så tydliga bilder som möjligt på detaljerna. Väl hemma valde jag ett tjockare garn och en kraftigare virknål och så försökte jag virka som bilderna visade. Detta blev säkert inte alls precis som originalet, men det blev tillräckligt nära. Mina grytlappar är grövre, större (runt 25 cm i diameter) och gjorda i färger som jag tycker passar mig. Detta är ett sätt att göra om gammalt till nytt och samtidigt ta till vara den mönsterskatt som finns. Det var roligt att försöka klura ut hur grytlappen var gjord och resultatet blev en väldigt personlig grytlapp samtidigt som historien fick vara med på ett hörn.

Har du möjligtvis provat på att göra något liknande?