Så var vi där igen. September årets första höstmånad. September kommer för mig alltid lite som en överraskning. Det är månaden då allt drar igång på jobbet med full fart, skolan har kommit igång på riktigt och barnens idrottsaktiviteter också. För mig är det den där månaden när det känns som att man bara springer mellan jobbmöte, föräldramöten, föreningsmöten, matcher mm samtidigt som att man försöker hålla ordning i trädgården och njuta av de där sista varma somriga dagarna (om man har tur). Puh!

Det är inte många kvällar så här års som jag hinner sätta mig ner med stickningen eller ens orkar. Denna sjalen t ex har jag harvat med ett bra tag nu. Den växer – det kan jag också se, men det går ju så sjukt långsamt. Mönstret är komplicerat och kräver både papper och penna, så inte kan man släpa det med sig hur som helst heller.

Idag är det landhockeycup på schemat och då har jag packat ner några enkla grytlappar som jag ska göra. Virkning är superbra att ta med sig. Bara en maska att hålla reda på. Förhoppningsvis hinner jag sitta ner och virka lite mellan matcherna. Vädret ser i alla fall ok ut, så jag känner mig hoppfull.