Det har varit en fantastisk helg. Inte så varmt kanske, men väldigt soligt och vackert. 

Jag har ju haft som ett mål att försöka slutföra någraprojekt som blivit liggande och i helgen hände det magiska. Jag sitter där i soffan och stickar på ärmarna till min kofta i ull när det plötsligt går upp för mig hur lustfylld denna stickning är. Hur har den kunnat bli liggande? Så nu kom jag inte i säng ordentligt igår. Bara ett varv till… Ni känner nog igen känslan. Och nu pratar vi om ärmarna. Det brukar ju vara mycket ärmar kvar i slutet på en kofta och det kan kännas som om man aldrig skulle komma i mål. 

Nu känns koftan inom räckhåll igen och jag längtar verkligen efter att få prova den, även om koftor i ull nog inte riktigt hör den här årstiden till. Men jag tycker nog ändå att det är fantastiskt att man kan känna så mycket lust inför ett projekt som blivit liggande. Det ger mig verkligen blodad tand att försöka avsluta ett par till. Jag har ju en linkofta, som legat och väntat på mig bra länge nu. Den skulle kunna bli klar till midsommar…