Jag älskar att sticka och virka. För mig är det total avkoppling och harmoni. Denna känsla försöker jag förmedla när jag håller kurser eller skriver blogginlägg. Jag har stor respekt för tradition och kunskap men också för innovation. Trots allt sker inte utveckling om vi inte vågar prova nytt. 

Trots allt det som är så fantastiskt med att sticka och virka, som jag och andra gärna berättar om, så slår det mig gång på gång att detta ändå är lite av en klubb för de redan invigda. Det krävs ganska mycket mod för att gå in i en garnbutik, där de flesta besökarna vet vad det handlar om, och säga att man vill sticka något utan att veta vad eller hur. Det är ju lite som att åka till fjällen och gå in i skidshopen men inte veta om du vill åka längd eller utför och inte ens vet hur man gör eller vilken utrustning man behöver.

Hur gör man då? Jag tror att de flesta får hjälp av nära och kära. Min mamma hjälpte t ex mig. Jag vet vänner som lärt sina vänner och så finns det några själar som startat genom att titta på youtube. Men jag vet inte någon som sagt: ” jag började sticka för vi har en sådan trevlig garnbutik i kvarteret”. Så borde man inte kunna göra en garnbutik som får både nybörjare och erfarna att känna sig extra välkomna. En sådan garnbutik skulle jag vilja ha!