Jag står på julmarknader eller andra marknader och möter då massor av människor. Det är så roligt att prata garn och stickning med er. Mötena är så fina. Någon ska ge garn till en mormor. Någon annan vantar till ett barnbarn. Man får liksom tillgång till små bitar av människors liv. Det är en ynnest och jag önskar att jag fick mer av den varan.

Men det är något jag reflekterat över och detta är inte kopplat till något jag beskriver ovan. Det kommer självklart alltid ett antal personer som tittar men aldrig handlar och av dem finns det vissa som nästan tvärnitar ett par meter från marknadsvärdet. Dessa personer är nästan uteslutande kvinnor och ryms inom ramen av två kategorier. Den första kommer försiktigt fram och säger: ”åh så fint garn, men nej jag kan inte handla mer. Jag har ju massor där hemma.” Så vänder de sig lite ursäktande om och går vidare.

Den andra kategorin kvinnor är de som på något sätt måste betona ”Sticka! Nej fy det gör jag verkligen inte. Det har jag sluppit sedan jag gick i skolan.” Kunde de så tror jag banne mig att de hade stampat med foten också. Det är ett tydligt agg mot stickning. Och så knycker de gärna lite på nacken och går där ifrån.

Så då har jag funderat lite. Varför skämmas för att man är passionerad över sin hobby så att man behöver be om ursäkt inför någon som säljer garn? Och varför rör stickningen upp så mycket agg? Jag vet inte om man reagerar lika starkt på någon som renoverar hemma och tipsar andra, säljer livsmedel och delar med sig av recept eller någon som är passionerad kring böcker.

Därför tycker jag att det är dags att göra upp med dessa känslor en gång för alla. Bort med skuld, skam och aggressioner. Till dig som älskar garn men mår dåligt över garnlagret. Du måste välja väg. Njut av det du har och alla framtida projekt. Var stolt över din samling. Om du känner att du överkonsumerat så gör något åt det. Självklart ska vi inte överkonsumera men gjort är gjort och du kan bara se framåt och planera vad du ska göra av dina samlingar. Låt vartannat projekt nästa år komma från garnlagret. Gör något av dina restgarner och njut av att vara kreativ. När du köper nytt ska du njuta av det. Inget mer ursäktande nu, bara timmar av glädje och njutning.

Till dig som känner ett så uppenbart agg mot stickning vill jag säga: vet du, det är ok att inte vilja sticka. Ingen kommer att tvinga dig. Du är fri att göra precis som du vill. Men om du är nyfiken, så vill jag bara betona, du är inte samma person som när du gick i skolan. Läraren i syslöjd var inte nödvändigtvis den bästa pedagogen. Man ska kanske inte döma ut något för att man inte gillade det i skolan. Jag tyckte inte om fisk när jag var liten och framför allt inte i skolan. Idag äter jag gärna fisk. Vi förändras.

Livet är för kort för att vi ska fylla det med skuld, skam och aggressioner. Njut av den tid du har på jorden istället.