När jag beslöt mig för att delta i en Svensk Stickklassiker, så var jag väl medveten om att just Spedetröjan skulle bli en hyfsat tuff utmaning. Jag blev inte besviken. Utmaningen är tuff och tidskrävande, men också överraskande rolig och lustfylld. Det har blivit ett par omgångar av ”repa upp och gör om”. Men det är ju en del av processen. Detta är en långsam stickning och det har sina fördelar. Man hinner tänka och planera mönster lite vartefter.

Jag ska inte säga att det varit utan frustration, för då skulle jag ljuga, men även frustration är en del av den kreativa processen. I skrivande stund håller jag på med ärmarna som visat sig vara oväntat kluriga. De har en tendens att vilja bli lite av ett par kompressionsärmar 🙈🙈🙈 så jag kämpar lite med ökningarna och har fått göra om ett par gånger redan. Nu tror jag att jag ökat lite för mycket och måste nog backa bandet lite igen.

Spedetröjan ska ju dekoreras och det har varit otroligt roligt att leta band och sidentyg och pärlor och jag längtar verkligen tills det är dags att få börja klippa i tröjan och dekorera den. Just klippmomentet känns faktiskt lite nervöst men samtidigt roligt.

I september drar nästa stora projekt i klassikern igång – en Hälsingetröja. Jag vill gärna vara näst intill klar med Spedetröjan innan jag börjar med den och det blir tufft att hinna med, för parallellt med Spedetröjan ska jag också sticka ett par tvåändsstickade halvvantar med krage och extra allt!!

Tur det är semestertider så att man hinner med att jobba på lite. 🤪