Jag trodde jag skulle ha hunnit nästan klart med fram- och bakstycket den här veckan, men det blev ett bakslag. Jag insåg att jag missat en eller två rader i mönstret som och fick repa upp ca 25-30 cm. Det motsvarade många timmars jobb.

Jag hade nog kunnat strunta i att det blivit fel och jag är nästan säker på att ingen hade märkt något utom jag, men det räcker. Jag känner mig själv och jag hade tänkt på felet varje gång jag använde koftan. Är man sådan så får man bita i det sura äpplet och repa upp.

Så nu är jag tillbaka där jag var efter den första veckan. Denna tredje vecka har det heller inte blivit så mycket sticktid, så det känns mentalt som att jag står och stampar och ni förstår ju att den känslan är lite jobbig. Men nu ska jag ta mig samman och ta mig tillbaka maska för maska tills det blir dags att maska av för ärmhålen igen, för då kommer jag förhoppningsvis känna att det börjar gå framåt igen. Jag hoppas innerligt att det går mycket bättre för er andra.