När man har varit med om något som är fantastiskt, så är det svårt att bara veta vart man ska börja berätta, så vi får väl ta det ifrån början. Jag träffade min kompis Marrindi på Centralen i Stockholm vid lunchtid i fredags. SJ levde upp till alla förväntningar och stod för dålig information och försenat tåg. När vi till slut kom fram, så var vi nästan 2 timmar försenade. Tur att vi hade bokat ett tåg med goda marginaler, så vi missade i alla fall ingenting på programmet.

Väl framme träffade vi gamla och nya bekantskaper. Totalt var vi 70 st med ett gemensamt brinnande intresse för stickning och handarbete. Helt underbart! Vilka kvinnor! (för det var bara kvinnor) vilka handarbeten! Vilken otrolig massa kunskap och skicklighet. Underbart att se!

På lördag morgon var vi laddade inför ull- och spinningskursen. Lena Köster, vår lärare, var helt fantastisk. Vilken kunskap! Hon förklarade och berättade och vi fick klämma och känna på olika sorters ull. Det var så intressant! Sedan fick vi alla lära oss karda ull och med den ullen prova att spinna på slända. Det var inte så enkelt, men väldigt roligt. Vilken respekt man får för processen när man inser hur knepigt det är. Efter lunch fick vi prova spinnrock. Jag började med en gammal variant. Hjälp vad fort det gick. Det var inte helt enkelt att få in snitsen, men vissa stunder gick det i alla fall riktigt bra. Andra stunder var man mindre framgångsrik. Nedan ser ni mitt första egenspunna garn. Det vita gjorde jag på slända och det grå på spinnrocken.

På söndagen hade vi lektioner igen och denna gång fick jag prova en modern spinnrock, en Louët. Vilken skillnad. Tråden blev kanske lite hårt tvinnad, men bitvis väldigt tunn och fin. Jag blev helt förälskad! Vill ha en! Mitt andra försök på en äldre spinnrock gick sedan mycket bättre och Lena hjälpte mig så att jag fattade lite bättre hur mekaniken fungerar. Det var också stor skillnad med olika sorters ull hur lätt det var att spinna. Så kul! Jag har köpt med mig lite färdigkardad ull hem, så nu ska jag träna och träna på min slända.

Vad hände i övrigt då? Jo vi åt väldigt god mat. Vi stickade och umgicks och hade det trevligt.

Vi fick ett rum ovanpå butiken. Lyhört värre var det men vad gör väl det när man bara är borta en helg. Det enda man möjligen kan klaga på var belysningen, som kanske inte var så handarbetsvänlig. Vi hade nog behövt varsin pannlampa, då hade det gått bättre.

Vi fick också vara med om ett fantastiskt föredrag på lördagkvällen. Veronica Skytt från Filtmakeriet, kom och höll ett föredrag för oss om ull och om Filtmakeriets verksamhet. Vilken tjej! Vilken inspiration! När någon är så passionerad över sitt arbete, så blir det helt magiskt. Där skulle jag vilja jobba! Det hela blev ju heller inte sämre av att hon sålde det mest ljuvliga garn. Jag var bara tvungen att handla. Det gick inte att hejda sig. Garnet var fantastiskt. Om ni har vägarna förbi, så vill jag bara säga: Besök Filtmakeriet i Kilafors!

Tack Karin och Sanna för att ni ordnade detta!