Någonstans på Facebook, i någon grupp jag är med i, så berättade en tjej om ett virkprojekt. Det är en s.k. Knit-a-long, fast denna gång är det frågan om virkning. Den heter Vibrant Vintage KAL och startade förra veckan. Det hela går ut på att man under 32 veckors tid ska virka två rutor i veckan. En ruta är alltid en s k ”plain”, vilket i detta fall visat sig vara en variant av en mormorsruta och så ett unikt mönster varje vecka. Denna KAL är på engelska, och eftersom att jag är ganska dålig på virktermer på engelska, så tänkte jag att detta blir ju ett ypperligt sätt för mig att bli bättre på detta. Jag får dessutom möjlighet att lära mig lite nya maskor. Det fina i kråksången är nämligen att det är generöst med bilder på hur man ska göra, så jag känner mig förhoppningsfull att jag ska klara av det. Misslyckas jag helt med någon ruta, så får jag väl virka dubbelt av någon annan. Att virka två rutor i veckan känns dessutom helt överkomligt.

Jag har ett stort lager att tunt bomullsgarn i flera vackra färger, så jag tänker göra min i bomull. Originalet är så vackert i sina färger, men min filt kommer nog att bli något mer färggrann och i lite gladare färger och jag tror att jag kommer välja vitt för att virka ihop allt. Detta kommer att bli en tunn sommarfilt, även om den inte blir klar förrän sommaren är slut. Det känns inte så somrigt att fota rutorna med snö och is på bilden och när man vet att det är -15 grader ute, men snart är vi där. Om den blir större eller mindre än originalet, bryr jag mig faktiskt inte så mycket om. Jag får väl lägga till några rutor om den blir för liten, men de här rutorna är faktiskt ganska stora och de är ju bara 64 till antalet, så det känns bra. Man kanske skulle göra en i ull samtidigt… eller så ska man bara inse sin begränsning och hålla sig till att göra en variant 🙂

jag drog igång och började med den enklare mormorsrutan och virkade tre på en gång, så där ligger jag före schemat. Nu ska jag ta tag i veckans första unika ruta. Jag känner mig laddad. Detta ska bli skoj.