När jag var liten och vi åkte till farmor och farfars ”stugan” så sa de alltid: nu åker vi in på lilla vägen och sedan svänger vi av på lilla, lilla vägen och när vi kommer till slutet av lilla, lilla, lilla vägen så är vi framme. Att åka till Gudruns ullbod utanför Enköping ger precis samma känsla. I helgen var jag där på spinnkurs.

Ett av mina projekt i år – #lärdignågotnytt2018 är just att lära sig spinna garn. När jag fyllde år så fick jag förutom denna spinnkurs, även en Ashford spinnrock – en Kiwi. Så jag har alla förutsättningar att kunna lära mig nu. Men låt oss återgå till kursen.

Vi anlände på fredag kväll. Vi som valt att sova över fick våra sängplatser och sedan samlades vi kring en gemensam måltid. Efter den drog spinnandet igång. Jag gick en ullkurs på Sätergläntan ett år där vi bl a fick prova på att spinna, men jag fick aldrig in snitsen ordentligt. När jag sedan försökt hemma, så har jag mest svurit och det har inte alls fungerat. Men nu spann vi mer eller mindre från timme ett. Kursen var inte så tajt uppstyrd men det vi frågade om fick vi helt enkelt hjälp med. Vi pratade om vad man kan göra fel och hur man kan avhjälpa det. Vi pratade om tvinning och kardning och olika ullkvaliteter. Det var bara att likt en svamp suga åt sig av alla nya kunskaper.

När man tittar på garn i en härva och sedan blir förvånad när man ser det stickat så har jag lär mig något nytt, ull ser också ut på ett sätt och sedan helt annorlunda när man spinner det. En lång process så det kräver mycket kunskap för att kunna planera från ull till stickat plagg. Kika på denna grå ull och sedan på hur den ser ut spunnen.

Man kan inte tro det eller hur!

Jag lärde mig också att det verkligen är skillnad på vad man spinner gällande kvalitet. Det avgör så mycket om det blir fint eller ojämnt eller lätt går av. Denna grå alpacka-/merinoull var som att spinna i smör. Ren ull som jag hade hemma kändes mycket mer sträv.

Hur noga jag är när jag rensar ullen och kardar den påverkar också resultatet så det gäller verkligen att vara noga i hela processen om resultatet ska bli bra. Och så gäller det givetvis att öva, öva och öva.

Här ser ni resultatet av helgens ansträngningar. Lite löst tvinnade så nästa projekt blir att få till en hårdare tvinning.

Grädden på moset blev att kursen även gav mig en massa kunskaper om vävning, vilket var helt oväntat. Gudruns ullbod säljer vävstolar och på kursen fanns det massor av vävgenier så nu ramlade en massa polletter ner. Så redan igår kväll så tog jag mig en ny titt på vävstolen och jag tror jag börjar fatta hur det ska hänga ihop nu! Så mitt andra projekt i #lärdignågotnytt2018 har fått lite ny energi.