När jag avslutade mitt inlägg i tisdags, hade jag ju kommit till insikt om att mitt restgarn inte skulle räcka till två muddar. Jag fick dyka ner i restgarnslådan och gräva fram ett annat garn som jag tyckte matchade. Jag valde en lite blågrå nyans. Nu hade jag kunnat virka på med ursprungsgarnet tills det tog slut och sedan bytt till färg nummer 2 och det hade skapat en typ utav effekt. Jag ville dock ha en mjukare övergång, så jag virkade 2 varv av varje färg och skapade en randning tills ursprungsgarnet tog slut och sen gick jag över till garn nummer två.

När muddarna räckte hela vägen runt handleden så virkade jag ihop båda delarna och lämnade en bit öppen för tummen. OBS! Här var jag tvungen att tänka till så att tumöppningen hamnade rätt på mudd nummer två som ju ska vara spegelvänd. Jag valde dessutom att virka fasta maskor i både över- och underkant och här måste jag säga OBS igen! Virkade muddar av denna typ får ett slags egen resår. Om du gör kantmaskorna för tajta så kommer inte mudden sitta skönt alls eller i värsta fall går den inte ens på. Så prova dig fram. För mig var det lagom med en fast maska per varv.

Nu skulle jag kunna ha låtsas att detta var delen av en genialisk designplan, men det är faktiskt bara slumpen. Det visade sig när jag var klar att jag fått två muddar i ett. Antingen använder jag dem med den cerisemelerade sidan upp och då ser de ut som ovan. Eller så använder jag dem med randningen upp och då ser de ut enligt nedan.

Samma mudd men två olika uttryck! Ibland har man tur! Dessutom fick jag dessa av garn som bara låg i en korg och skräpade. Underskatta inte dina restgarner!