Första gången jag hörde talas om Jämtlandsgarn var på en spinnkurs i våras hos Gudruns Ullbod. Jag hade inte hört talas om det tidigare. Andra beskrev lyriskt denna ull och jag kände mig lite som ett ufo som inte hade en aning om vad de pratade om.

När jag så besökte Ullmarknaden i Österbybruk såg jag att Solkustens spinneri sålde detta garn. De kallar det en svensk merinokorsning, men jag vet inte alls egentligen vad denna ull ska klassas som. Jag köpte med mig ett gäng nystan och nu har jag lagt upp för att sticka mig en Ready for fall – en tröja som har en vacker prickig bård längst ner. Vissa har stickat bården på ärmarna också och det blir väldigt fint. Men innan jag kommer så långt är det en hel ocean av slätstickning ?

Garnet jag köpte har en tweedkaraktär, vilket ger strukturen en levande känsla. Och det är mjukt – galet mjukt. Detta blir en tröja att bo i om den kommer att sitta lika bra som garnet känns i handen. Fortsättning följer!