Idag ska vi kika lite på hur man kan förbereda och påbörja tummen. Ni sitter nu förhoppningsvis med två muddar som sitter fint runt handleden och som känns bra på. Nu kan man ju kanske vilja ha något som avgränsar mudden ifrån det som komma skall. Kanske stickar ni ett par enfärgade varv, kanske ett par enfärgade aviga varv osv. Eller så vill ni inte ha någon tydlig gräns mellan mudd och hand och vill bara att det flyter på. Smaken är som baken och då detta är din restgarnsvante så gör du precis som du vill.

Beroende på vilken tumme man väljer och hur tajt mudden sitter samt beroende på vilket mönster man vill ha härnäst så kan det vara så att man kan vilja öka eller t o m minska någon maska. Det kan ju också vara så att du inte har mer restgarner i olika färger och därför tänker sticka resten av vanten enfärgad. Återigen gäller att man får prova sig fram lite.

När det gäller tummen så tycker jag om att göra en tumkil. Min personliga uppfattning är att vantar med tumkil sitter bättre. Men massor av vantar görs utan tumkil och fungerar fint de också. Gör det som känns bäst för dig.

1. Det allra enklaste är nog att göra den typ av tumme som jag förknippar med Lovikkavantar, men den är också väldigt vanlig bland flerfärgsstickade vantar. Denna tumme gör du så att du provar in när du är i höjd med tumgreppet och det är dags för tummen och då stickar in ett lämpligt antal maskor i avvikande garn. Du lägger tillbaka dessa maskor på vänster sticka och stickar om dem igen med ditt vanliga garn och fortsätter enligt ditt mönster. När du sedan ska sticka själva tummen tar du bort garnet i avvikande färg och plockar upp maskorna som då ligger öppna och stickar tummen. Tänk på placeringen. Den ska sitta på den senare delen av sticka nr två för vänster vante och på den första delen av sticka nr 3 för höger vante om du stickar på strumpstickor. Fördelen med denna typ av tumme är att du ganska obehindrat bara kan fortsätta mönstret och behöver inte ta hänsyn till hur det ska anpassas för att passa en tumkil.
2. Alternativet som jag föredrar är att sticka en tumkil. Om du använder strumpstickor stickas tumkilen för vänster hand i slutet av sticka nr 3, innan de 1-4 sista maskorna, beroende på garnets tjocklek givetvis och efter de 1-4 första maskorna på sticka nr 3 för höger hand. Nedan följer en beskrivning av hur jag gör tumkilen.
   

Som jag tidigare sagt så stickar jag ofta handens undersida randig, en maska av varje färg. Jag tycker det underlättar när jag ska tänka på hur mönstret ska bli på tumkilen. Först bestämmer jag mig för hur många maskor tumkilens mitt ska ha. 1 – 4 kan vara lagom, beroende på hur mönstret och garnet ser ut. På mina senaste vantar har jag haft 3 maskor i mitten och sedan gjort mina ökningar i sidan av dem. På vänster hand har jag då stickat tills jag har 4 maskor kvar, gjort en ökning, stickat 3 maskor, gjort en ökning och stickat den sista maskan. Jag gör dessa ökningar vartannat varv i regel. Ökningen gör jag i bågen mellan två maskor och utanför mina tidigare ökningar.

Den maska som ökas får olika färg beroende på hur jag vill ha mönstret på tummen. Om vi som ett exempel tänker oss att jag har mitt randiga mönster med en maska av varje färg, så kan jag ju välja att fortsätta sticka varannan maska varannan färg även efter ökningen – då sker en förskjutning och då blir tummen inte randig utan får ett mönster med två maskor i varje färg ovanpå varandra och sedan två maskor i den avvikande färgen, en lite mer ”rutig” karaktär om ni förstår vad jag menar. Alternativt så anpassar jag mig efter mina mittmaskor på tummen och gör ökningen i den färg som jag ska ha bredvid dem. Då kommer jag ibland få två maskor i samma färg bredvid varandra, men det justerar jag vid nästa ökning. Ökningen sker alltid utanför den senast ökade maskan. Du får alltså fler och fler tumkilsmaskor. Sätt ut markörer om du tycker att det är svårt att se.

På bilden ovan börjar mina tumkilsmaskor efter det ceriserosa varvet. Hur många ökningar du ska göra beror på garn, och dina händer 🙂 Du får prova dig fram så att du ser att de når runt tummen. Tänk på att du även kommer att plocka upp lika många maskor som du från början hade på tumkilens mitt när tumkilen uppnått rätt storlek.

När du har tillräckligt många maskor i din tumkil så behöver du mäta så att tumkilen nu når upp till tumgreppet. Beroende på mönster kan du behöva tänka till på om du ska göra någon ytterligare ökning för att mönstret ska bli rätt. Om du inte når upp till tumgreppet, så fortsätt sticka utan ökningar tills du når dit. När du väl är där så stickar du fram till tumkilens maskor, lägger dem på en tråd, lägger upp nya maskor i tumgreppet – lika många som du hade i mitten av tumkilen i mitt fall 3 stycken. Sticka nu vidare på vanten tills det börjar bli dags att avmaska. Du ska täcka lillfingret ungefär. Beroende på hur din hand ser ut osv så är det här vi ska börja anpassa oss efter handen för att få till en fin vantavslutning. Mer om detta vid nästa bloggtillfälle.