En briljant idé senare och jag och min kompis Värmdöfotografen tar med oss hennes hundar och några av mina vantar ut i skogen för att ta fina bilder på vantarna i vår vackra natur som börjat klä sig i höstskrud.

Idén är genial, på pappret… men de fyrfota kompisarna har lite annorlunda planer. Vi fotar och de busar. Vilken cirkus. Visst det blir några riktigt fina bilder men då har vi kasserat alla med en svans, ett huvud, ett öra, eller en nos på.

Vantarna vi placerar på en sten, en rot en trädgren, i ett buskage ser de som en enda uppmaning till lek. De försöker ta vantarna som vi placerat ut. De placerar sig mitt i bilden och flyttar inte på sig i första taget. Vi skrattar så mycket att vi nästan börjar oroa oss för inkontinensproblem. Och ni förstår ju, ju mer vi skrattar desto mer uppspelta blir jyckarna.

Det totala crescendot uppstår när vi ska få till en bild med mig och hunden Ruffen då jag ska lägga armarna om hans hals och lite fint visa upp vantarna så. Men Ruffen får bussfnatt och tänker att han antingen ska sno vanten eller slicka mig i ansiktet. Till slut blir det några fina bilder på Värmdövanten… utan hundinslag.

Och någon som fick lite hjälp på traven av fotografen ?